När orken inte riktigt räcker till - att möta sig själv lite mjukare i höst

för 13 minuter sedan

8 min läsning

Om hösttrötthet, sänkta krav och att hitta en mellanväg mellan vardagens måsten och kroppens behov.

Jag vet inte om det bara är jag, men jag upplever att tröttheten känns lite extra påtaglig just nu. Jag hör fler omkring mig prata om samma sak, och här hemma märker jag det både hos mig själv och barnen.

Orken finns inte riktigt där på samma sätt. Det tar lite mer energi att komma igång, sådant som vanligtvis känns enkelt kan plötsligt kännas övermäktigt och det är som att batteriet inte riktigt laddar upp, trots att man försöker vila.

Samtidigt fortsätter livet precis som vanligt.

Jobbet väntar, mejlen ska besvaras och hemma byggs disken på i köket medan tvätten och städningen får vänta lite längre än vanligt. Det finns människor att finnas där för, tider att passa och åtaganden som inte alltid går att skjuta på.

Och mitt i allt det där kan det vara svårt att veta hur vi egentligen ska göra. För hur lyssnar vi på kroppen när den ber oss att sakta ner, samtidigt som vardagen fortsätter att kräva att vi ska vara med?

När kroppen säger en sak och vardagen en annan

För några år sedan hade jag nog inte tvekat särskilt länge. Om jag var trött hade jag gjort en kopp kaffe och kört på. Jag hade städat, jobbat och försökt få allt gjort som jag hade planerat. Men idag fungerar jag inte riktigt så längre.

Jag har lärt mig, ibland den hårda vägen, att det som känns som en lösning för stunden inte alltid är det som blir bäst för mig i längden. Att pressa mig igenom en dag när kroppen redan går på reserv kan innebära att jag får betala för det senare, när återhämtningen tar ännu längre tid.

Och någonstans har jag börjat känna att det inte är värt det.

Det betyder inte att jag alltid kan välja bort det jag behöver göra. Det finns dagar när jag måste få saker gjorda även om jag är trött. Men jag har börjat fundera mer på hur mycket jag faktiskt förväntar mig av mig själv, och om allt verkligen är nödvändigt.

Måste jag svara på precis alla mejl idag? Måste hemmet vara städat just den här kvällen? Behöver helgen vara fullbokad bara för att det finns tid för det?

Kanske är det ibland inte vår ork som behöver bli större, utan våra krav som behöver bli färre.'

Vi behöver inte kämpa emot varje årstid

När dagarna blir kortare, ljuset förändras och temperaturen sjunker tycker jag att det är naturligt att fundera över hur vi påverkas av skiftet i årstiderna.

Vi behöver inte automatiskt försöka vara lika produktiva, sociala och energiska som under en annan period av året. Kanske kan vi i stället fråga oss vad vi behöver just nu.

För mig handlar det om att hitta en mellanväg. Att fortsätta ta ansvar för mitt liv, men utan att hela tiden köra över mig själv på vägen dit.

Här är några saker jag själv försöker fokusera lite extra på under perioder när orken inte riktigt räcker till. Inte som en lista över allt jag borde göra, utan som små påminnelser om att möta mig själv med mer omtanke.

1. Jag försöker sänka kraven och fokusera på det väsentliga

Det här är nog en av de svåraste sakerna för mig, men också en av de viktigaste.

Jag vill få jobbet gjort, hålla ordning hemma, finnas där för familjen och samtidigt ta hand om mig själv. Problemet uppstår när jag förväntar mig att allt ska få plats, varje dag, oavsett hur mycket energi jag har.

Därför har det hjälpt mig att göra en enkel prioriteringslista.

Vad är faktiskt viktigt att göra idag? Vad kan vänta? Finns det något jag kan förenkla, skjuta på eller välja bort helt?

Kanske behöver jag ta de viktigaste mötena, men inte boka in ytterligare ett. Kanske kan disken stå till imorgon och middagen bli något enkelt från frysen. Kanske får helgen vara helt oplanerad, utan att jag behöver känna att jag missar något.

Att sänka kraven betyder inte att jag slutar bry mig. Det betyder att jag försöker lägga min energi där den faktiskt behövs, i stället för på allt som skulle kunna göras.

2. Jag försöker skapa små stunder av återhämtning

När jag är trött dras jag ofta till sådant som får mig att känna mig omhändertagen. Ett långt, varmt bad när barnen har somnat. Lite badolja, ett tänt doftljus och lugn musik i bakgrunden. Att ta lite extra tid med hudvården och sedan krypa ner i sängen tidigt.

Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt. Jag tycker bara om känslan av att få sakta ner och göra något för att det känns skönt.

För mig är det viktigt att komma ihåg att återhämtning inte alltid behöver vara ett sätt att orka prestera mer imorgon. Den får också vara värdefull i sig.

Vi får vila för att vi behöver vila. Vi får ta en lugn stund utan att den måste leda till någonting annat.

3. Jag försöker vara mer varsam med hur jag pratar med mig själv

Tidigare kunde jag vara ganska hård mot mig själv under perioder när orken inte fanns där. Jag kunde känna mig otillräcklig när jag inte hann med allt jag hade tänkt, eller skämmas över att jag inte orkade göra sådant som jag vanligtvis klarade av.

På något sätt tolkade jag tröttheten som ett tecken på att jag var svagare eller mindre kapabel.

Idag försöker jag se på det annorlunda.

Att jag har mindre ork en period betyder inte att jag har blivit en sämre människa. Mitt värde förändras inte med min förmåga att prestera, och allt jag har åstadkommit hittills försvinner inte för att jag behöver sakta ner.

Jag försöker möta mig själv med samma förståelse som jag skulle vilja ge någon jag älskar.

När orken inte räcker till påminner jag mig själv om att det är okej att det känns så här just nu. Jag behöver inte lösa allt idag. Jag får ta en sak i taget och låta resten vänta. Jag tror att det finns en särskild sorts styrka i att våga erkänna sina gränser, i stället för att ständigt försöka bevisa att man inte har några.

4. Jag fyller på med sådant som känns varmt och omhändertagande

När det blir kallare och mörkare dras jag mer till sådant som får hemmet att kännas varmt och ombonat.

Att tända en brasa om vi har möjlighet, plocka fram mjuka filtar, göra något varmt att dricka eller laga en värmande soppa. Att krypa upp i soffan med ett tänt ljus och låta kvällen få vara lite lugnare.

Det är små saker, men de kan förändra känslan i en hel kväll.

Jag tycker om tanken på att vi inte behöver kämpa emot mörkret genom att försöka hålla fast vid samma tempo som tidigare. Vi kan också få anpassa vardagen efter den tid på året vi befinner oss i.

Lite mer värme. Lite mer stillhet. Lite mer utrymme att landa.

5. Jag försöker ge kroppen de grundläggande förutsättningarna

När jag känner mig extra trött blir jag mer uppmärksam på sådant som sömn, mat, vätska och dagsljus.

Får jag i mig tillräckligt med näring? Kommer jag ut en stund? Får jag den vila jag faktiskt behöver?

Jag försöker äta varierat och väljer ibland även kosttillskott som en del av min rutin. Just nu använder jag bland annat Immune från Källa. Samtidigt vill jag komma ihåg att kosttillskott inte ersätter sömn, mat och återhämtning.

För mig handlar det om att börja med grunderna och göra medvetna val utan att känna att jag måste lägga till en massa saker för att ta hand om mig själv.

Och om tröttheten är ovanligt stark, håller i sig eller påverkar vardagen mycket, tycker jag att det är viktigt att ta den på allvar och söka hjälp för att förstå vad den kan bero på. All trötthet ska inte bara förklaras med årstiden.

6. Jag försöker låta kvällarna bli lite lugnare

Här hemma börjar vi göra kväll för barnen runt halv sju. När de har somnat, någon gång mellan sju och åtta, försöker vi också komma ner i varv och inte dra igång en massa nya projekt.

Ibland läser vi en bok och ibland är det helt enkelt skönt att krypa ner och låta dagen vara färdig.

Det kan kännas lite tråkigt att gå och lägga sig tidigt när det finns så mycket annat man skulle kunna göra. Men under perioder när jag är extra trött försöker jag påminna mig om att jag inte måste använda varje kväll till att komma ikapp.

Jag behöver inte göra varje ledig stund produktiv. Och det jag inte hann idag måste inte automatiskt bli morgondagens första prioritet.

Ibland får saker helt enkelt vara ogjorda lite längre.

Men tänk om det inte bara handlar om att återhämta sig?

Det här tycker jag är viktigt att prata om.

För även om små stunder av stillhet, mer sömn och sänkta krav kan göra skillnad, tror jag inte att vi alltid ska behöva bli bättre på att återhämta oss från våra egna liv.

Ibland behöver vi också stanna upp och fundera över hur våra liv faktiskt ser ut. Om vi ständigt är så trötta att vi kämpar oss igenom dagarna, om arbetet tar mer energi än vi har att ge eller om våra åtaganden inte lämnar något utrymme för våra egna behov, kanske det finns något mer vi behöver lyssna på.

Kanske handlar det inte bara om att vi behöver ett varmt bad eller en ledig helg. Kanske behöver vi fundera över våra arbetstider, våra förväntningar och vad vi behöver förändra för att må bättre på längre sikt.

Jag vet att det inte alltid är enkelt. Alla har inte möjlighet att förändra sin vardag över en natt. Men vi får åtminstone våga ställa frågorna.

Hur vill jag att mina dagar ska kännas? Vad skulle behöva förändras för att jag skulle må bättre? Finns det något litet steg jag kan börja med redan nu?

Att lyssna på kroppen handlar inte bara om att vila när vi är trötta. Ibland handlar det också om att våga se vad tröttheten försöker berätta för oss.

Att ta hand om sig själv ska inte bli ännu ett krav

Om det är något jag vill skicka med dig, så är det just det här. Alla de här sakerna är sådant jag själv försöker återvända till när orken inte riktigt finns där. Men de är inte en lista över saker du måste göra för att ta hand om dig själv på rätt sätt.

Du behöver inte ta ett bad, skapa en perfekt kvällsrutin, laga all mat från grunden och lägga dig klockan nio för att vara bra på återhämtning.

Om du är helt slut kanske det bästa du kan göra är att låta disken stå, äta något enkelt och gå och lägga dig. Om du inte orkar vara social får du tacka nej. Och om du känner att det är för mycket under en längre period får du ta den känslan på allvar och fundera över vad som faktiskt behöver förändras.

Det finns ingen perfekt rutin som passar alla.

Det viktiga är att försöka möta sig själv med omtanke, utifrån den ork och de förutsättningar man faktiskt har just nu. Vi är människor, inte maskiner. Vi har olika mycket energi under olika perioder, och vårt värde förändras inte med vår förmåga att prestera. Så om du också känner dig lite tröttare just nu vill jag påminna dig om att du inte behöver lösa allt på en gång.

Börja där du är, med det som känns möjligt. Sänk kraven där du kan och försök att inte göra tröttheten till ännu en anledning att vara hård mot dig själv. Och kom ihåg att de små stunderna av stillhet inte behöver vara till för att du ska orka lite mer och fortsätta precis som förut.

Du förtjänar också att må bra medan du lever ditt liv.